Orientering race 1:00:00 [4] 9.0 km (6:40 / km)
shoes: Inov-8 Mudclaw 270
Ärla träffen,
Vaknar 15min innan klockan ringer, går upp (det var nog det mest iditoiska för dagen) och känner mig hur trött som helst. Mulet och regntungt och solglasen stannar hemma. Självklart bilr det vitt solblänk på väggen och självklart är det jag som sitter i ratten. Den begynnande höstsolen och blänk på vägen brukar vara en utlösande faktor för migrän. My blir åksjuk och vi stannar två gånger på vägen och torkar spyor. Vid spyorna vid vägkanten dyker det helt plötsligt upp en man med långt stripigt hår och lika långt skägg. Iklädd kortbyxor och kortärmad går han sakta och målmedvetet över vägen. Jag bestämmer lika fort som hand dök upp att vi inte ska stanna längre.
Väl på plats, senare än tänkt, blir det miniknat som självklart drar ut på tiden. 15min innan start börjar jag knyta skorna. Skosnöret går av och det får bli ett provisoriskt bygge. Som tur, nära till start, men jag känner till min beskvikelse att benen är hur sega som helst.
Bommar 1an med 4minuter. Ska ha en sten i något sänkliknande i något grönt skit. Jag går upp fint och rakt på precis som sig bör och kommer upp till 116. Istället för att titta på kartan och förstå var den punkthöjden finns så litar jag inte på mig själv utan inbillar mig saker som inte egentligen går att återskapa på kartan. Efter ett par svängar kommer jag åter upp mot 116. Där kommer Peter den store och glider rakt upp mot punkthöjden, stannar ett slag och ser orolig ut, men han går i kompasskurs i den riktning som kontrollen ska vara och märkltigt nog så finns den där. Det är blött och stenigt och där har den store betydligt bättre löpteknik än förföljaren. Mina skor är helt slut och fäster inte på någonting. Jag är med den store ett tag, men låter honom slinka iväg utan att anstränga mig nämnvärt för det motsatta. Lyckas senare dunka in smalbenet ordentligt i ett liggande träd och känner mig helt utan geist och kraft på löpsträckan ner mot 12:an. Usch! Till råga på allt gör höften ont och känns inte alls bra. Till 14:e utlöses migränen helt och jag drar snett ut på vägen. Blir tjurig för detta och dunkar på ordentligt upp mot kontrollen. Har nu begynnande synbortfall och flimmer framför ögpnen, men är så in i helvete korkad och hoppas att det ska gå över. Istället för att erkänna att loppet är slut försöker jag hitta ett enkelt stigval till 15:e. Det slutar med att jag inte ser varken karta eller nål och får inrikta mig på att försöka ta mig tillbaka.
Jag gillar inte att bryta, men idag borde jag klivit av tidigare.
På + idag: Brukar vara ett anfall per höst, så det bör vara avklarat nu.